Barockparken

Parken är egentligen en del av Stora Wäsby slottspark, den del som avskars från resten av parken genom järnvägens anläggande på 1860-talet. Parken är anlagd enligt det franska parkidealet på 1600-talet, det vill säga under barockens tid: därav namnet idag. Detta innebär exakt symmetri mellan trädens rader, samt dammar anlagda som speglar i barockform: för att spegla ner himlen i parken. Samtliga träd var från början hårt beskurna, och i parkens östliga del var kronorna helt sammanväxta till gröna tak – så kallade boskéer. Helt enligt tidens mode.

2007 inledde Stora Wäsby och Upplands Väsby kommun ett samarbete kring att tillgängliggöra Stora Wäsby för friluftslivet samt restaurera den så kallade barockparken – parken befann sig då i ett mycket nedgånget skick. Bland annat hade vattentillförseln, via trärör under järnvägen, från Lång-Brittas källa strax nedanför den egentliga slottsparken, kapats i samband med anläggandet av Arlandabanan 1991-92. Och träden vars kronskott med åren skjutet i höjden hade allt mer drabbats av stamröta: de nu så tunga trädkronorna fläkte, då de föll av stormar en efter en. Platsen hade blivit ett paradis för djurlivet, men livsfarlig för besökande människor - blåsiga dagar. Vad göra? Jo, skapa en kompromiss mellan naturligt förfall och mänsklig påverkan: Åter-hamling av träden till deras ursprungliga höjd, anläggande av ny vattentäkt, restaurering av de tre dammarna, varav två fick nya glasismurar; samt slutligen inte minst: nyplantering av ca 160 parklindar, varav en viss del med ursprung från Hammarby kyrkas gamla lindar!

Parken har aldrig haft en så kallad point de vue, en siktpunkt sedd från slottet genom parken, så som de flesta barockanläggningar brukade ha. Det kunde vara en fasad av ett grekiskt tempel eller nåt liknande med klassiskt ursprung. Att detta inte fanns på de gamla ritningarna har förbryllat oss. Samtidigt korsar Väsbyån siktlinjen från slottet, och ån är resterna av den gamla farleden mellan Edssjön och Mälaren som fanns så sent som på vikingatiden: Parkens siktpunkt fick därmed bli ett vikingaskepp! Vi placerade det på 5,5m höjd över marken: ungefär där vattenytan låg över nuvarande mark då det begav sig. Skeppets bord är byggda av döda träd från parken. Det har fått namnet Åfare genom en namntävling i kommunen.