Allarps mosse, Naturreservat

Allarps mosse ligger som ett frimärke i det öppna åkerlandskapet norr om Kävlinge. Mossen är en rest av ett större rikkärrsområde som har dikats ut i flera omgångar. Idag finns den unika och artrika rikkärrsmiljön bara kvar i de centrala delarna av naturreservatet, med exklusiva arter som svarttåg, honungsblomster och majviva. Området är blött och saknar anordningar för friluftslivet.

Allarps mosse ingick förr i ett stort våtmarksområde med artrika extremrikkärr. Enligt ortsborna kunde området periodvis vara så blött att här bildades en stor sjö, en sjö som man kunde åka skridskor på om vintern.

Efter en omfattande utdikning på 1970-talet återstår bara dagens mosse med sitt centralt placerade extremrikkärr. Det artrika kärret omges av fuktäng med en trivial och artfattig flora.

Idag är rikkärren ovanliga i hela Skåne och extremrikkärren är unika. Många hotade arter är knutna till denna kalkrika miljö.

I Allarps mosse finns fortfarande enstaka exemplar av den kritiskt hotade arten svarttåg. Allarps mosse är en av fem platser för arten i hela Sverige. I området finns också många exemplar som liknar svarttåg, men de är troligen en hybrid med ryltåg. För att kunna bevara svarttåg finns ett specifikt åtgärdsprogram för arten (Åtgärdsprogram för bevarande av svarttåg).

En annan sällsynt art är honungsblomster. Den finns bara här och på en plats till i sydvästra Skåne. Andra ovanliga, så kallade rödlistade arter i Allarps mosse är småvänderot, majviva, jordtistel och loppstarr.

Bottenskiktet i rikkärret består av mossor som kärrbryum, källtuffmossa och bandpraktmossa. Även spjutmossa finns i stor mängd.

Äldre kartmaterial antyder att Allarps mosse främst har använts som slåtteräng sedan 1600-talet, men som betesmark stora delar av 1900-talet och ännu idag.

För att värna det unika rikkärret har länsstyrelsen bidragit med röjning av sly och buskar vid fyra tillfällen mellan 2011-2022. Ett viktigt syfte med att bilda naturreservatet (2025) har varit att kunna återväta och restaurera mossen samt få till stånd ett varaktigt och långsiktigt bete. Igenväxning är tillsammans med gödsling, dikning och trädplantering de största hoten mot våra försvinnande få och små rikkärr.

Området ligger längs vägen mellan Kävlinge och Marieholm. Marken är blöt och saknar anordningar för friluftsliv. Tänk på att inte ha med hund bland betesdjuren om du besöker området. Tänk även på att det inte är tillåtet att gräva upp växter.