Hammarsebo brandfält, Naturreservat

Hur återhämtar sig naturen efter en skogsbrand? Vilka arter hittar först tillbaka till den brandhärjade skogen? I vilken takt etablerar sig trädslagen? Svaren på dessa frågor hoppas forskarna finna här.

Skogsbranden

Under några veckor i augusti-september 1983 härjade en omfattande skogsbrand i det här området. Branden spred sig häftigt i det extremt torra och varma sensommarvädret och en sträcka på cirka en mil och en yta på 650 hektar brann upp innan elden kunde släckas. Kunskapen om vad som händer i markerna efter en skogsbrand är liten och man fick efter den stora branden en unik möjlighet att studera växters och djurs återinvandring till den brända skogen. Därför avsattes Hammarsebo brandfält som naturreservat 1984. Området är 65 hektar stort och bestod vid branden av drygt 100-årig barrblandskog med inslag av mindre kärr och mossar.

Branden 1983 var långtifrån den första inom det här området. Undersökningar av torvlager visar att brandfrekvensen genom årtusendena har varit hög. Dokumenterade bränder finns från 1868 och 1947. De bränder som drabbat området under 1900-talet har troligtvis uppkommit genom en kombination av torra somrar och gnistbildning från den närliggande järnvägen.

Pionjärarter efter branden

Inom naturreservatet studeras bland annat hur föryngringen av skog efter en brand sker samt växt- och djurlivets spontana återinvandring. Brandpåverkade skogar räknas idag till en av vårt lands mest hotade naturtyper. Ett mycket stort antal arter, främst inom insektsfaunan och kärlväxter, är helt eller delvis beroende av att skogen brinner med jämna mellanrum. De första åren efter branden syntes många karaktäristiska pionjärarter, det vill säga arter som etablerar sig snabbt och tidigt på en viss marktyp. Det var till exempel kärlväxter såsom svedjenäva och brandnäva och fåglar; trädlärka, trädpiplärka och stenskvätta.

Lågor och rakor

Nu, så här många år efter branden, har utvecklingen i naturen gått in i en ny fas. Nästan all den brända, kvarstående skogen från 1983 har dött och fallit. Konkurrensen är hård mellan de olika trädarterna som tagit marken i besittning och konkurrerat ut pionjärarterna. Området består idag av en tät blandskog av tall, gran, björk, asp och ek. Tillgången på liggande döda träd, så kallade lågor, liksom stående döda träd, torrakor, är stor. I vissa delar, där elden endast gått fram lindrigt finns drygt 100-årig granskog kvar med hög andel död ved i alla former. Inom området finns mindre kärr- och mosspartier vars torvlager helt eller delvis förstördes i branden.