Gråbodarna

Fäbodledsområde 12 passerar Gråbodarna. År
1556 nämns Gråbodarnas fäbodar i skattelängden. Fäbodstället ägdes då av en
storbonde. Men redan 1444 figurerar det i ett gåvobrev. Det finns också gamla
och osäkra uppgifter om att byn Gråda bildades genom utflyttning från
Grådbodarna.

Helt
klart är dock att Grådbodarna, som hade mycket stora odlingar, under många år
var en fast bosättning.

Vid
storskiftet 1811-1817 hade Grådbodarna 18 delägare, varav åtta från Gråda, tre
från Tjärna, tre från Gröntuv, två från Gärde, och en vardera från Högberget
och Rista. Ännu sommaren 1933 hade elva bönder kor vid fäbodarna.

Fäbodbruket
upphörde 1949 eller 1950. Då fanns här ett 20-tal djur, som ägdes av fyra del­ägare
från byarna Gråda, Gröntuv, Tjärna och Västtjärna. Sista kullorna var Karin
Nordqvist, född 1924 och Maria Bing.

Enligt
en sägen kommer fäbodställets namn från Grå Bonde, som ska ha levt i slutet av
1300-talet och ha varit så rik att han ägde hela Gagnef, Ål och Leksand. Sin
skattkammare ska han ha haft i en grotta i Gråbodberget, där det än idag lär
finnas mängder av silverfyllda tunnor. Det berättas att Grå Bonde avled sedan
en jätte till karl kastat honom av hästen, och att vare sig jord eller gräs
täcker hans grav i Grådbodarna.

Fäbodstället har vid en kulturhistorisk miljöanalys
klassificerats som kulturhistoriskt och miljömässigt värdefull.