Den här recensionen gäller halva den Blå leden, från Ekevägen till Vaxholm. För den vane vandraren så är leden lätt, har du svårt gå eller ta dig fram så finns det passager som kan orsaka problem. Leden följer i stort, inte jämnt, ordentligt upptrampade stigar eller mindre grusvägar. En normal vandring i svensk löv och blandskog, trevlig led, men jag skulle inte sätta ut den på min topplista. Från Ekevägen till bron över Pålsundet var leden mycket väl märkt och föredömligt skyltad. Guldstjärna. Från Pålundet till Vaxholm fanns det knappt några markeringar alls, men den delen är lätt att hitta ändå då den i stort följer strandlinjen. Däremot kan det vara svårare gå från Vaxholm och hitta var man går på leden. Caféet vid Bogesunds slott och vandrarhemmet är en trevlig naturlig paus. Lite dyrt, långsammare service, men de använder fina råvaror som väger upp de sämre delarna. En avslutande parentes. Vi tog båten från Vaxholm till Stockholm, kön var gigantisk, helt enorm. I själva kön stod vi i 35 minuter. När väl Dalarö kom så fick endast knappa hälften plats. Om ni åkter kommunalt, båt eller buss, från Vaxholm trevliga och soliga sommardagar så skulle jag undvika att åka därifrån i den värsta rusningstrafiken.
Anmeldelser af Toccata
Anmeldelser · 5
Leden tar du dig till kollektivt med start i Hellasgården, eller så åker du till Erstaviksbadet och börjar din vandring vid Lundajön. Jag störs inte av ljuden från leden och tycker att det Gröna spåret är mer varierat, händelserikt och spännande jämfört med det Blå. Finns flera trevliga avstickare du kan göra på vägen beroende på vilket håll du går som exempelvis Källtorpssjön, Lundasjön, Trehörningen eller varför inte en anhämtningspaus vid Skinmossen. Varma dagar startar jag helst vid Hellasgården och avslutar med dopp i Lundasjön, eller en avstickare ner till Erstaviksbadet, innan jag beger mig vidare. Matsäck och dricka är ett måste då leden går genom terräng, utan möjligheter till att köpa kaffe latte med fika på vägen.
Du når denna led genom att åka till Hellasgården eller till Erstaviksbadet beroende på vilket håll du går. Har gått denna led minst en gång per år och har gjort så under många år. Den går genom mestadels skogslandskap, vissa stigningar och passager kan upplevas som krävande. Märkningen är överlag bra. Även om jag också ser att det cyklas längs spåret idag och att det blir större slitage än med bara vandrare så upplever jag det idag inte som störande. Motorcyklar har jag personligen aldrig vare sig sett eller hört. Hoppas jag också kommer att slippa den upplevelsen. Gillar själv gå leden ibland snabbt för att få mig en genomkörare men själva leden i sig bjuder inte på så många stanna-och-njuta upplevelser, även om man kan göra korta avstickare till Sandasjön och Trehörningen som exempel. Tips är att ta med matsäck och dricka. Jag har inte varit nöjd med vare sig fika eller att äta på Hellasgården men man kan förstås tycka olika.
Åkte till Kallhällstation, tog en fika, gick ner mot badet och började vandringen därifrån. Leden går dels genom skog, bitvis med en del lutningar och annat som kan uppfattas som besvärligt om man har svårt ta sig fram, dels på grusväg, över ängar, en och annan spång. Märkningen var okej även om jag fick stanna upp här och där för att se vart jag var på väg. Landskapet är varierat, längs mälaren, genom skog, ibland med klippbok som närmaste granne, andra tillfällen stora ekar osv. Det finns ett par ställen att fika på längs vägen, badplatser, Görvälvsslott och Café Bruket bland annat. Ett naturligt stopp är Gåseborg som är en gammal fornborg kring 1500 år gammal. Även om det nu är mest stora stenhögar så ser man vart den stått. Utsikten från högst punkten vid Gåseborg, ut över Mälaren, är bara den värd ett besök. Vill man stanna för att grilla, grillplats finns, eller ta sin matsäck så är Gåseborg ett bra ställe. Jag blev positivt överraskad, en fin dagsvandring även för den vane vandraren, även om det inte går igenom oändliga vidder av urskog. Även om det finns cafén kan det vara klokt ta med sig egen matsäck också, inte minst dricka. Har du svårt ta dig fram på ställen, inte tycker om att lägga ganska många kilometer bakom dig, har med yngre barn så är inte denna led det bästa alternativet.
Lätt att ta sig dit kommunalt. Buss från Brommaplan. Själva leden börjar och slutar i närheten av Brostugan. Tydlig märkning var leden börjar. Överlag okej märkning men där det brister var det inga problem att förstå hur man skulle gå ändå. Landskapet är varierat, på sina håll ängslandskap med stora lövträd, andra delar längs tydliga stigar längs vattnet och längs områden som måste ha varit fuktigare för inte så länge sedan, men även över områden som leder över berghällar. Det finns en passage som är brant där det sitter rep uppsatta. Jag skulle personligen inte lita på dessa då det såg minst sagt amatörmässigt ut. Dessa behöver bytas ut, samt att den som sätter repen böra veta vad som måste göras. Det går att ta sig både upp- och nedför branten utan rep, om du känner dig osäker så finns tydlig alternativ väg markerad. Leden är ganska lätt att gå, men fungerar inte med barnvagn o dyl, eller om du har problem med att gå och ta dig fram. Det inte en heldagsvandring. Tror att de flesta barn med lite go i från ca 5 - 6 ålder tar sig runt utan större problem. Det finns gott om rastplatser och ställen att grilla på med ved upplagt på samtliga ställen när vi var där. En trevlig led som kanske passar de bäst som har barn, har en haldag över, eller inte är så vana vandrare och för de som letar efter något som inte är för långt. Valde mellan tre och fyra stjärnor :)
