14. Bäckfåran

Stigen följer här en bäckfåra som under snösmältningen är fylld av vatten men under sommaren oftast är helt torrlagd. Vattnet kommer från en källa (en spricka i berggrunden) som är belägen nära den västra reservatsgränsen.

Markvegetationen är ganska sparsam men typisk för skuggiga områden och domineras av blåsippa, ramslök, skogssallat och myskmadra. Just när man träder in i skogsdunklet, kan man till höger om stigen, under en hassel, se ett litet bestånd av stinksyska, en kransblommig växt som verkligen gör skäl för sitt namn.

Lite längre fram, uppe på vallen av gammalt strandgrus, är marken däremot väldränerad, och här finner man typiska torrmarksväxter som backtimjan, solvända, rölleka, liten blåklocka, blodnäva, gråfibbla, kustruta, getväppling, gulmåra, praktbrunört och oxbär.